söndag 16 januari 2011

Det är inte lätt att förstå människorna--den som åtminstone kunde förstå sig själv!


lördag 15 januari 2011

Soma, psyke, själ och ande.

Så vad är då en människa?……frågar psalmisten (Ps 8). Nästan en gud, blir svaret som övervägs.
Och Guds rike är inom er, säger Jesus i NT.

Kanske kan man tolka det som att det finns en gudomlig gnista inom var och en av oss. En glimt av Gud som vill verka och växa sig starkare. Få ta mer plats i vår själ. Det tror jag är vår Ande. Den bit av den Heliga Anden som kommer just mig till del.
Men är det detsamma som min själ? Nej, knappast. Anden är, enligt mina tankegångar, god. Något att vårda och försöka få slå rot och växa sig stor i min själ. Den är inte enbart jag, utan ett med Gud. Med hela skapelsen. Och finns samtidigt inom mig. Jag, men också något mer än jag.
Min själ är mitt jag. Enbart jag. På gott och ont. Med gott och ont. Begränsad av mitt medvetande, mina tankeprocesser, mina förmågor. Den del av mitt väsen som tolkar och integrerar de bidrag somat, psyket och anden bidrar med. Det är här min jagupplevelse, min ”sanna” identitet (bortom psykets kemiska processer) bor. Själen är jag när jag ”är mig själv”. Själen är ansvarig, kan fatta beslut, har en fri vilja att välja mellan gott och ont, bra och dåligt, egoistiskt eller altruistiskt, kortsiktigt eller långsiktigt. Eller göra komplexa analyser av de ibland höggradigt sammansatta tillstånd i vilka vi existerar och hur vi på bästa sätt skall förhålla oss till dessa.
Psyket är de emotionella och kognitiva resurser som själen har till sitt förfogande. Psyket styrs av de biologiska och kemiska processer som pågår i hjärnan och av de genetiska och anatomiska förutsättningar vi utrustats med. Eller förvärvat under livets gång.
Somat, eller kroppen, är hela den mottagande, interagerande och effektuerande apparat vi har till vårt förfogande. Detta inkluderar såväl ögonkast, som mjuka omvårdande händer, ben som springer i rädsla och panik, som hjärta, njurar, lever och alla andra livsuppehållande organ. Kroppen är vår vehikel, mediet i vilket vi existerar och interagerar med vår omvärld. Utan kroppen är vi stumma, döva, blinda och handlingsförlamade.
Vi människor har alltså åtminstone fyra olika aspekter av vår existens att beakta. Sannolikt finns det fler. Att beakta,att ta hänsyn till. Och vårda.
Vi behöver vårda vår kropp. Vårda vårt psyke. Vår själ och vår ande.
Kroppsvård känner vi till. Sjukvård, hälsovård och friskvård är välbekanta begrepp för var och en av oss. Liksom hårvård, tandvård och fotvård. Vård av psyke (psykiatrisk eller psykologisk) blir aktuell när problem på detta område uppstår, då blir det terapi eller medicinering. Men vi talar (tyvärr) sällan om profylaktisk vård av psyket, av vård av de mentala, emotionella och kognitiva funktioner som styr och påverkar oss i så stor utsträckning. Denna form av frisk- och hälsovård för en lågmäld och undanskuffad tillvaro.

Själavård däremot är ett gammalt begrepp. Belastat med fördomar och förutfattade meningar, men samtidigt med en relevans och dignitet som århundraden givit den. Att vårda sin själ, det beslutsfattande, myndiga medvetande som finns inom var och en av oss, borde vara en självklarhet, men har i dagens andliga oprecision och allmänt ”tillåtande” flummighet, eller biologiska determinism i stor utsträckning kommit på undantag.
Naturligtvis finns det också en andlig vård. Att vårda och ansa den andliga plantan och främja växten av vårt gemensamma liv , i Gud, av Gud, är av största vikt för våra mänskliga liv. Detta gör vi på olika sätt, med hjälp av kropp och själ, soma och psyke. Via dessa modaliteter, men med ett annat mål för ögonen; att växa i transcendens och osjälvisk gemenskap med Gud.

Samtliga dessa ”vårder”; kroppsvård, psykisk vård, själavård och andlig vård, anger avsikten och syftet med de aktiviteter som företas. Inom ramen för dessa ”vårder” måste man sedan använda sig av olika metoder, tillämpa olika principer, anpassa sig efter olika individer, olika miljöer, olika förutsättningar och behov.
Ingen av dem kan avskaffas som begrepp. Lika lite som de komponenter av människans väsen de förefaller befatta sig med. Kroppen och psyket, själen och anden finns där. Det är svårt att ifrågasätta eller ändra på. Sedan är det faktiskt upp till oss som mänsklig gemenskap att tillsammans avgöra om vården av dessa komponenter är något vi vill, eller tycker det är mödan värt, att ägna oss åt.