Vandrar sakta hem i aprilkvällen
Det är ännu ljust och värmen
dröjer sig kvar i trottoarens asfalt
De sista fåglarna kvittrar trotsigt ut
Sin livsvilja i aftonen
-
Snart sänker sig mörkret
Molnen hopar sig över himlen
Havets vågor toppar sig i den vinande vinden
Där, mitt i den uppblossande stormens
brusande öga
Hukar den lilla klippan
Vindpinad, piskad
Med palmer som böjer sig för byarna
Men fast mark under fötterna
För den skeppsbrutne
som tagit sig upp
På dess stränder.
Under buskarna, i sandgropar
Och längs stigarna
En bit upp från vattenbrynet
Sover de uttröttade, sargade
Vilsekomna sjöfarande
Nu trygga från vågornas hotande rov
-
Mitt på den lilla ön
Står en hydda
Med ett ensamt fönster
I öppningen brinner en lykta
Med stadig, om än lite flackande, låga
Den vägleder de seglare
Vilka ännu trotsar ovädrets makter
På de djupsvarta haven
Och stävar sina små farkoster
Mot okända mål
När orkanen river som hårdast
Och skeppet riskerar att gå under
Kan de få syn på det ensamma ljuset
Och, kanske, minnas att där finns en hamn
Att landa i
Att pusta ut några timmar
Att få slumra och hämta nya krafter
Tills stormen bedarrat
Krafterna återkommit
Och man känner sig redo
För en ny dag vid rodret
På färden över
det okända havet.
