Finna frid i vardagen.

Jag är så lyckligt lottad att jag får be och fira gudstjänst på arbetstid. Pure grace.

Orsak och verkan.

Om det nu är någon som undrar, så har hunden mått bra sedan. Men min madrass är fortfarande på torkning--det är fantastiskt så mycket vatten man kan få in i en sådan där modern bäddmadrass av det lite tjockare slaget!
Eftersom hunden normalt är en tålig krabat som äter de mest motbjudande företeelser utan att blinka, kan man ju ta sig en funderare över vad som åstadkommit denna massiva protest från hans inälvor. Det tog mig ett tag att komma på vad det kunde vara för något. Inget var sönderbitet eller på något sätt åverkat i huset. Och ute på egen hand har han inte varit den senaste veckan. Men så blev jag så godissugen......och kom ihåg att det borde stå en skål med engelsk lakritskonfekt någonstans. Det var rea på enkilospåsar på konsum och jag åt inte upp hela kilot på en gång! Faktiskt fanns det rätt mycket kvar.........Väldigt mycket till och med.
Men det var som sagt upphällt i en skål. Och skålen stod på köksbänken. Eftersom den var tom när jag skulle stilla mitt sötsug, började jag förhöra mig i familjen om vem som nallat mina godisar. Lella förnekar ihärdigt att han skulle vara skyldig, Oskar äter helt enkelt inte lakrits, och fler är vi inte. Eller?

Tror ni att det är livsfarligt för en springer spaniel att äta trekvarts kilo lakrits????
Nej, knappast för han lever ju fortfarande, men det var uppenbart att det inte var någon lämplig föda för en hund. Men sött och gott.......

Sensmoralen av detta: Ställ inte godisskålar framme. Inte ens på höga bänkar. Att skålen inte ligger sönderslagen på golvet är ingen garanti för att det inte varit en hund i den.

Man lär sig varje dag i livet!

Fjollmatte!

Idag när jag trött efter dagens vedermödor sent omsider kommer in i mitt rum finner jag att hunden spytt ner hela min säng! Suck!
Det är i sådana ögonblick som varje normalt funtad människa skriker "hundkorv"! "Nu är det dags för hundkorvfabriken!"
Men inte jag inte. För jag är en äkta fjolla. En fjollmatte.....
Jag plockar bara tyst av alla lakan och madrassöverdrag och stoppar dem i tvättmaskinen. Själva madrassen släpar jag in i duschen där jag under en mycket lång och omständig procedur fyller den med tvättmedel och vatten, duschar igenom och kramar ur. Om och om igen.
När vattnet till slut börjar se någotsånär hyfsat ut hänger jag upp hela schabraket på tork och går för att leta rätt på den lille förövaren.
För hur det nu är och inte är kan man ju inte riktigt bli arg på honom. Lika lite som man kunde bli arg på de mänskliga sönerna när de i förskoleåldern utsatte en för samma prövning. Kräks man så in i vassen är man ju sjuk! Då mår man inte bra!
Så den ängliga och oroliga matten tar överhanden, och jag pysslar och donar, ser till att det lilla spymonstret får i sig nytt färskt vatten. Och håller ett extra vakande öga på honom under natten så han inte mår dåligt igen. Jag tycker ju egentligen väldigt mycket om honom. Och är rädd om honom. Sängar går ju ändå att tvätta.........

Mitt under den värsta åskskuren...

......kom det en Maxi 68 tuffande för motor in i viken. Mannen i sittbrunnen hade orange jacka av den gamla klumpiga regnställsmodellen och säckiga blåjeans. Plötsligt drabbades jag av en pappalängtan jag inte trodde var möjlig efter så många år. Jag saknar honom verkligen!
Min pappa. Min pappa som skulle fyllt 70 år förra söndagen, men som inte blev mer än 55.
Åh, pappa, vi hade behövt dig många år till!


Det blir aldrig helt
En bit i taget
Går livet sönder
Vi skall avklädas allt
Tills vi står där som
Avlövade almar
I novembermörkret

Då räcker du ut handen
Kupar den om min knotiga grenar
fäller varsamt den trötte vandraren
Till vila bland löv och lera

Inne bland fjolårsgräsets nedtrampade stjälkar
Väntar ett frö
Bidar sin tid
Okänt av världen.