......kom det en Maxi 68 tuffande för motor in i viken. Mannen i sittbrunnen hade orange jacka av den gamla klumpiga regnställsmodellen och säckiga blåjeans. Plötsligt drabbades jag av en pappalängtan jag inte trodde var möjlig efter så många år. Jag saknar honom verkligen!
Min pappa. Min pappa som skulle fyllt 70 år förra söndagen, men som inte blev mer än 55.
Åh, pappa, vi hade behövt dig många år till!
Det blir aldrig helt
En bit i taget
Går livet sönder
Vi skall avklädas allt
Tills vi står där som
Avlövade almar
I novembermörkret
Då räcker du ut handen
Kupar den om min knotiga grenar
fäller varsamt den trötte vandraren
Till vila bland löv och lera
Inne bland fjolårsgräsets nedtrampade stjälkar
Väntar ett frö
Bidar sin tid
Okänt av världen.
