Krig och fred

 

Ryska dockor - igen

 Under det hårda skalet, finns ytterligare ett lager.

Och ett till.

Och ännu ett. 

Längst därinne finns en liten, liten varelse.

Så skör, så ömtålig

Att den, att hon, måste gömmas för omvärlden.

För dess kritiska, granskande blickar

Hur kunde hon, den lilla, hudlösa,

Återigen ta på sig ”vargpälsen”?

Eller är det inte ”vargpälsens” stela och begränsande yta,

Som idag är hennes

Skydd mot den hårda omvärlden?

Kanske är det den tunna, glatt bemålade fanerytan,

Av en liten, Rysk docka?

Lager under lager, Som en lök,

”Valv efter valv,”…och

vi blir aldrig färdiga” 

Men det är som det är.

Och som det skall vara……

🪆

 

Syskon

 Syskonrelationen 

Något så komplicerat, och eventuellt underbart, som vi människor kan vara med om under vår levnad på denna jord. 

En annan människa, som vi inte själva fått välja, som delar, och konkurrerar om, det mest grundläggande livsutrymme vi har, kärleken, godkännandet, bekräftelsen från våra föräldrar.

En nära relation, någon som vet allt om hur det var i hemmet och uppväxten (men inte nödvändigen delar vår uppfattning om den), som på något plan  delat det vi varit  med om från unga år. Och ändå inte.

I normalfallet den längsta nära relationen i ditt liv. Föräldrarna dör ifrån dig. Partner och barn kommer in i vuxen ålder.  Men syskonen, de finns där, och delar ditt liv från barnaår till ålderdom (om det vill sig så), mer eller mindre nära. Oavsett om du vill det eller ej.

Syskonrelationen kan vara sååååå komplicerad, och såååå berikande. Och allt däremellan. Så dubbel.

Jag har aldrig hört ett ensambarn uttrycka tillfredställelse med att de inte har några konkurrenter.  Jag har hört många människor sucka över sina ”omöjliga” syskon. Och samtidigt finna något slags tröst och styrka  i att man har varandra.

Jag har en bror. Han är viktig för mig. Mycket viktig. 

Vi lever våra egna liv, helt olika, och ändå sammanlänkade. 

Är det inte så med syskon?

När min pappa dog, försvann även en del av min faster, hans syster, tyckte jag mig märka.

Nu räknar min morbror sina sista dagar. Vad gör det med min mamma?

Deras föräldrar är borta, att bli lämnad kvar, hur blir det?

Lovetrain

 Hon drömmer om ”villkorslös” kärlek.  Och visst finns den. Guds kärlek till oss människor är villkorslös. Hen älskar oss, vilka vi än är, vad vi än gör.

Men villkorslös kärlek från människor?

Det närmaste vi kan komma är väl föräldrars kärlek till sitt barn.

Den kärleken tror allting, hoppas allting, uthärdar allting. Men kan naturligtvis också tyna ut, till slut , i brist på respons och ömsesidighet.

All annan mänsklig kärlek är ömsesidig. Först ger du. Sedan får du.

There is no such thing as a free lunch.

It’s karma. What You give comes back. You give nothing- You get nothing back. You give plenty- You get plenty back.

But the thing is: it all has  to start with YOU.

You make the choices , You make the efforts and the work. To start it all.

Do You want love? Start the lovetrain. And do the work to make it run.