Välkomna till mitt ide.

En alldeles vanlig torsdag sitter jag alltså här och bloggar. Samlar tankarna och kanhända lite kraft inför den kommande helgen, med massor av aktiviteter av olika slag. Samtidigt som det är roligt, det är så det skall vara, blir jag oxå trött och matt. Allaredan i förtid. Detta är min mest hektiska helg på hela året. Femtielva bollar i luften. Men som sagt väldigt roligt oxå.

Gnäll.

Får man gnälla?
Jasså, helst inte?

Men jag tror nog jag passar på och gör det ändå.

Som ni vet finns det olika plågor i livet.
Jag är tack och lov förskonad från de allra flesta.

Men vi har alla våra små beskärda delar.
Nu vill jag beklaga mig över något så trivialt som självsprickor i hälarna.
Inte livsfarligt på något sätt. Men ont.
Och svårt att gå när man hela tiden tassar på tå.
Jättetråkigt.
Jag har bestämt en salva och något slags specialplåster i kökslådan.
Får väl pyssla lite med mig själv då.

Är nog gräsligt bortskämd egentligen. Med att kroppen bara går. Och inte klagar.
Fast nu vill jag bli av med de där dumma sprickorna!

Ambition.

Kan det bli ett projekt att blogga? Något man ambitiöst ägnar sig åt?
När man, likt mig idag, konstaterar att det är nästan två veckor sedan man plitade ner några funderingar den eventuelle läsaren till förnöjelse och varnagel (eller nå´t).

Jo, jag tror det. Jag tror att en del av oss, i likhet med undertecknad, kan göra ett ambitiöst projekt av nästan vad som helst. Det må vara hur banalt eller lustbetonat som helst till att börja med......men vad det lider smyger sig den där ambitionsdjävulen in och försurar hela grejen.
Den där som säger "borde" och " inte tillräckligt bra". Den som frågar vad som duger.

Jag såg något slags debattprogram igår kväll, där halva den svenska "kultureliten" diskuterade begreppet "pretentiös" eftersom detta tydligen blivit ett "kulturelitiskt skällsord", att någon är ett sådant "pretto". Och visst läste man upp en för mig helt förståelig och tydlig definition ur någon ordbok i början av programmet men det verkade som om ingen av de så bildade kulturpersonerna lyssnade, eller ville ta till sig den definitionen. Däremot diskuterade man med liv och lust att alla konstnärer är "pretentiösa", att det på något sätt ingår i "driven" för att de skall få något gjort när de jobbar.
För mig, som delar ordbokens förståelse av begreppet, där det anges att man ger sig ut för att vara/kunna något "utan att ha täckning för det", verkar det som om de kulturelitiska debattörerna blandar ihop begreppen ambitiös och pretentiös, som om de skulle betyda ungefär samma sak.
Det gör mig bekymrad. Naturligtvis säger man inte om någon att han "är ett sådant pretto" i något slags uppskattande eller berömmande ordalag. Nej "pretto" och "pretentiös" har (med rätta) en negativ klang. Det vore väl sorgligt om begreppet (och fenomenet) ambitiös skulle behäftas med denna negativa värdering. Risken finns. Om man inte förmår skilja på begreppen utan anväder dem helt huller om buller. Eller är det så att det är fult inte bara att vara pretentiös utan också att vara ambitiös? Är det möjligen den så välbekanta Jantelagen i all sin prydno som här sticker upp sitt trista tryne?

I vilket fall har jag svårt att se hur ambition kan vara ett problem för någon annan än möjligen för personen själv. Att vilja göra ett gott jobb och att sträva efter det så gott man kan, kan det vara fel? Sedan gäller det naturligtvis att respektera sina egna begränsningar, att kunna se sina svagheter och tillkortakommanden och snarare lära sig något av dem än ånga på i ullstrumporna och likt don Quijote slåss mot väderkvarnar.

Själv försöker jag ha sinnesrobönen som ledord:
att förändra det jag kan förändra
att acceptera och uthärda det jag inte kan förändra
att ha sinnesro, förnuft och vishet att förstå skillnaden.

Nå tillbaka till frågan om bloggningen?
Jo, visst kan man göra sig ett projekt av bloggning. Jag tror att det finns människor som är extremt mycket bundna till detta fenomen och där det får anta orimliga proportioner.
Där ämnesvalen begrundas in i minsta i detalj, orden vägs och bilderna granskas.

Där det intryck man gör/ kan göra på andra blir ett slags image, ett ansikte i den virtuella världen. Och visst är det så. Men hur putsat behöver det ansiktet vara?

Måste man vara flitig och blogga ofta för att behålla det intakt? Behöver man skriva klokt om relevanta ämnen och presentera konstnärligt perfekta bilder som illustrationer?

Kanske är det bättre att vara sig själv?
Det är ju ett råd vi brukar få.

Har vi inget "bra ämne"att skriva om , eller ens något att fundera över,får vi faktiskt låta bli. Det är tillåtet. Kanske kan vi till och med skriva att vi inte har något att skriva om?

Själv är jag inte utan tankar att skriva om. Men tyvärr är det så att de senaste tidens tankar kretsat så mycket om mig själv, mitt liv och min framtid, att så mycket annat egentligen inte får plats.Och då tänker jag att det kan vara rimligt att skriva det.
Det är ju definitivt jag själv. Uppfylld av mitt eget själv och mitt liv.

Det kanske är ganska normalt? Och faktiskt kanske helt OK!

Miriams egocentriska, kanske lite försumbara, lista .....i min egen karinska tappning. As if anyone cared!

Här...kommer här en lista med fullkomligt värdelöst, egocentriskt vetande. Jag har lånat den av Miriam ( som i sin tur lånat den av Emelie) och ni får gärna fortsätta skickandet!

DIN/DITT FÖRSTA:
operation: ihopsydd i hakan vid 5 års ålder. Skulle vara
tunnel åt kompisen Peter i iskanan, men han körde på mitt ben och vi vurpade båda. Min haka tog de flesta stötarna. Många stygn på "kronprinsessan Lovisa", farbror Sven var där i radioutsändning men jag ville inte medverka!!!
Nr 2: när de verkligen skar i mig: snabbt som blixten skulle han ut den där lille bebisen jag gått och väntat på. När de trodde han inte skulle klara det längre åkte kniven fram! Idag är han 23 år, min mage har läkt, trots att jag aldrig fick känseln tillbaka helt och hållet.

piercing: jäpp, vanliga örhängen i båda öronen, två gånger på vardera sidan ger ett dubbelt och lite suddigt intryck. Proud to be different!

sport: orientering i tonåren. Hittade rätt medan de andra sprang runt och letade. Nu är det promenader som gäller. Med eller utan hund.

Husdjuret: Har funnits ett antal genom åren. Katten Rosita Hottentotta Elektra stod mitt hjärta nära. Hon rensade hela kvarteret på möss. Tyvärr också på småfåglar. Fick kattungar minst tre ggr om året trots pappas progromer. En sann anarkist. En hjältinna!
I dag: den foglige Morris. Tack och lov stjäl han en macka mellan varven, annars vore han för äckligt präktig!!

Konsert: konsert?? Rhapsody in rock på Råsunda??? (40+++?). Gyllene tider tillsammans med tonårsbarnen.....? Jag är en torris. Och det står jag för.

Kärlek: Vad är kärlek? Och när börjar det? Den första namnförsedda hette Johan och gick i samma klass i mellanstadiet..........tror jag.

JUST NU:

äter du: alldeles för många fullkornspepparkakor
dricker du: alldeles för mycket rött vin
gör du: Bloggar
lyssnar du på: köksfläktens sus
väntar du på:ngt slags klarhet när det gäller framtiden
tittar du på: mja, kökstapeten (borde fräschas upp)
har på du på dig: kjol och polo, nya "busrutiga" konstnärsrocken


DIN FRAMTID:
barn: Nej inga fler!! TACK! Men gärna ett och annat litet barnbarn vad det lider!
giftermål: Hoppas och tror jag skall bestå tills en av oss lämnar denna jord. Efter 27 års äketenskap är det fortfarande det bästa jag gjort i mitt liv.
karriär: Karriär?? Ett steg längre ned........


VAD DU FÖREDRAR:
kramar eller kyssar: Det beror på vem som ger mig dem--så sant som det var sagt!
kortare eller längre: Vad då?
snygg mage eller snygga armar: vem bryr sig??? rapp i käften? förstående? omtänksam? bra bollplank????.........
busig eller lydig: frimodig och äkta

HAR DU NÅGONSIN:
kysst en främling: Jäpp, till och med för pengar!!
brutit ett ben: Revben. AJJJ!
rymt hemifrån: jo, jag är rädd för det........
röntgats: yes, : mammografi, lungor, buk/bröstkorg, hjärna,tänder x flera, kanske fler men minns inte.......

krossat någons hjärta: krossat och krossat.....det finns de som blivit besvikna... kanske ledsna, kränkta och sorgsna......
gråtit när någon dött: Absolutely

TROR DU PÅ:
kärlek vid första ögonkastet: Kanske, vet ej, men det är i så fall en ren lyckträff om den blir bestående
Gud: Ja, så är det
mirakel: mmmm, är rädd för det
aliens: från främmande planeter?? why not?
magi: Nej, men på underverk
ett himmelrike: Ja, mitt ibland oss. Eller mellan oss. Eller "ovan där". Eller alltihop. JA.
tomten: Nej, vad tar du mig för?
transformers: Öhhh????

BLANDAT:
är du kär i någon? Ja, i min man. Efter alla dessa år. Pure grace.
önskar du att du bodde någon annanstans? mmmm, kanske en lägenhet så vi kunde vara mer på Ornö......
tycker andra att du är attraktiv? en del av dem, tror jag. Till min stora förvåning.
dricker du? JÄPP. Vin. vatten, kaffe, Fanta free, Proviva, cider, cola light m.m. Men absolut inte öl, nyponsoppa eller whiskey!
använder du droger? Definiera droger! Definiera använd! Alkohol, koffein, socker........? mmm, är rädd för det. Men tror också att det är skillnad på bruk och missbruk. Och att det finns en risk med alltför strikt asketism också...... för mycket och för lite skämmer allt!!!
Vilket schampo använder du? Det billigaste i affären som inte samtidigt förstör naturen helt och hållet.
Vilken parfym använder du? Anais Anais. Men den är slut nu. och dyr.
Vad är du rädd för? gräsligt mycket, men mindre än förr.
gillar du att tvätta? NEJ. Kan det sägas tydligare?

Varje dag är Fars dag!!

This is the "very-slips-day"!


Skjortor, herrparfymer och allsköns småelektroniska presanger, som detaljhandeln försöker prångla på oss i aldrig sinande mängder. Idag når det något slags matt högvattenmärke.
So much ado about nothing.....dvs stora annonser i reklamblad och affischer, men är det verkligen någon som egentligen firar fars dag på detta sätt??!!??

Och vad är det egentligen vi firar?? Att vi har en far? Eller att han är en hyvens prick?
Oavsett hur han är??

Är det kanske tio Guds bud som spökar i kulisserna? "Du skall hedra din fader och din moder....."?
Och, för all del, det är väl gott och riktigt.
En stor eloge till alla uthålliga och tålmodiga, alla självuppoffrande och kärleksfulla föräldrar.
Hedras den som hedras bör.

Men för all dem som inte begåvats med goda och fungerande fäder och mödrar?
För dem vars far försvann ur deras liv innan de föddes, och aldrig återkom?
För dem vars mor slagit dem och försummat det under en lång svår barndom?
Vad säger vi till dem?

"Hedra din...."--nej, vet ni vad!

Till dem måste vi få säga, som till alla oss andra; du har inte bara en mänsklig far, inte enbart en jordisk mor. Du har också en annan förälder, en far, eller en mor, av en mer fullkomlig kaliber.
En pappa som aldrig överger dig. En mamma som aldrig försummar dig eller utnyttjar dig.
En förälder som älskar dig villkorslöst och sätter ditt bästa före allt annat. Till och med före sitt eget liv. Du har en gudomlig far, en "fader i himlen", och kanske kan vi använda fars dag, "the-very-slips-day" till att tänka lite mer på denna far, på Gud. Att vara tacksam för hans kärlek och hans nåd, för hans aldrig sinande omsorger om oss. Fast å andra sidan behöver vi ju inte en särskild dag för det. Gud finns hos oss alla dagar, han erbjuder oss sin närhet och sin omtanke varje stund i vårt liv. Med Gud som vår far är varje dag en "Fars dag"!