onsdag 26 augusti 2009

Killing you softly.

Ju äldre jag blir desto svårare har jag att låtsas….
Trots att jag aldrig varit säker på någonting och inte blivit säkrare med åren, blir det allt tydligare att det finns en handfull människor som jag har direkt svårt för. Undrar vad det beror på?
Har tidigare nästan alltid kunnat komma överens med alla människor, sällan hamnat i konflikt med folk, för det har alltid gått att resonera om saker och ting. Och när det väl har hettat till, åsiktsmässigt, brukar jag ha en utpräglat god förmåga att skilja på sak och person, så vi brukar kunna skiljas, om inte som vänner, så åtminstone, med ömsesidig respekt.
Men med tiden har jag blivit klar på att det finns ett litet antal personer som jag faktiskt undviker. Sådana som, hur civiliserade och trevliga de än verkar vara på ytan, gör att det kryper i mig av obehag. Och jag har svårt att sätta fingret på vad det är som gör mig illa till mods. Vet bara att, inför tänkbara kontakter med dessa personer, hela mitt inre revolterar och skriker "VILL INTE"! På något märkligt sätt blir jag närmast äcklad. Och då är det inget fel på deras hygien, utseende eller allmänna uppförande, utan det är något annat som känns osunt.
Kanhända är det en subtil, men överdriven vänlighet, som känns falsk och insmickrande? Lite grann känslan av att så fort man vänder ryggen till så får man en kniv mellan skulderbladen, eller ännu hellre en förgiftad hattnål så man blir långsamt mördad utan att man egentligen märker det. Kanske som den ljuva giftblanderskan; "ta en kaka till av min specialtårta; körsbär med blåsyra, mmmmm". Killing you softly. Snugly and slippery.
Jag tror att det är förnimmelsen av falskhet, av det oäkta, som stör mig. Har alltid haft extremt svårt för passiv aggressivitet, lurigt. Gärna ilska, men då som raka puckar. Så går det över sedan. Men det där beräknande, lömska, it ain’t my piece of cake. Kanske beror det på att jag själv har så dåligt pokerface, jag är för rak, och passar inte alls in i den där sortens spel.
Mjae, svårt att veta, men konstigt är det. Och allt tydligare blir det.

Inga kommentarer: