”Hevenu shalom aleychem”

så sjöng man på 70-talet, när jag var tonåring och peace-rörelsen levde glada dagar.
”With words of peace now we great you” hette sången på engelska.

Att hälsa varandra med en önskan om fred, och frid, är djupt mänskligt och universellt. Friden, eller freden , är ett grundläggande livsbehov som vi vill se tillfredställt hos såväl oss själva som dem vi håller av.
Fredshälsningen förekommer i olika språk och kultur kretsar. I arabiska länder används uttrycket Assalamu Alaikum (السلام عليكم, As-Salāmu `Alaikum) en hälsningsfras som används av såväl muslimer som till stor del allmänt bland folk, alltså även kristna araber), och betyder ungefär "Fred vare med dig".

Shalom är hebreiska, och betyder både frid och fred, bibliska grundord som likt det grekiska ”eiréne”, betyder ”helhet, harmoni, balans och jämvikt”. Att allt är i sin ordning, precis så som Gud avsett från början i sin gudomliga skapelseordning.

I vårt eget språkbruk använder vi ofta ”fred” när det gäller relationer i större sammanhang (mellan människor, samhälle och länder, fred med skapelsen) och frid för människans inre liv. De bibliska orden rymmer båda dessa aspekter.

1 Kor 14:22. Står det att ”Gud är inte oordningens Gud utan fridens.”
När det råder ofred är människan och skapelsen hotad:

Och Job klagar ”Det jag fruktade har drabbat mig, det jag bävade för har nått mig. Jag finner ingen frid, ingen ro, ingen vila, bara vånda och kval”.

Enligt den kristna tron ger Gud människan frid och fred, vilket är något helt annat än det världen ger:
I Psaltarens fjärde psalmen läser vi ”Många säger: "Vem kan ge oss lycka?" Herre, låt ditt ansikte lysa över oss. Av dig har jag fått en större glädje än de som fått korn och vin i mängd. Jag lägger mig ner i frid och sover. Du, Herre, låter mig bo i trygghet.”

I Johannesevangeliet säger Jesus till sina lärjungar: Frid lämnar jag kvar åt er , min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.

Och precis innan vi firar nattvard tillsammans, också här i vår Svenska Kyrkan idag, hälsar vi varandra med orden ”Herrens frid”, eller ”Guds frid”.
Också vi önskar frid och fred till varandra.

Några frågor att fundera på, att resonera om, för den som har lust:

Hur definierar du frid?
Är det någon skillnad på fred och frid?
Vad är det för skillnad på Guds frid och det världen kan ge?
Vad menar vi egentligen när vi önskar varandra: ”Herrens frid”?