Matrjoskja -den ryska trädockan 🪆

 

Jag har alltid varit fascinerad av ryska trädockor. Som barn önskade jag mig en intensivt. Men fick aldrig någon. Tror helt enkelt  inte de vuxna kunde förstå hur spännande det var med en liten person, inuti en större person, som i sin tur göms inne i en ännu större person.

Kanske är det överraskningen när det plötsligt dyker upp en till, inuti, som är så lockande?

Eller det faktum att vi så ofta ser en yta, men så sällan förstår vad som finns inuti en människa. Och att man som människa ibland lyckas gömma sig under flera lager ”yta”, eller ”fasad”, och länge undgå upptäckt. Som den lilla, lilla person man är, längst där inne. Och ingen någonsin ser det.

Kanhända är alla de där lagren av ”människa” vi sveper omkring oss, egentligen ett skydd. Ett skydd mot granskande blickar och svidande kritik. Kanske behöver jag ibland alla mina ”träskal” för att inte min innersta ”docka”, den där pyttelilla, skall bli alltför illa åtgången?

🪆