Ännu en vinterdag utan snö eller minusgrader. Vad är det som händer?
Även om det är skönt att slippa skotta, känns det som om världen är ur led. Och kanske är den det?
Klimatfrågan är så stor och så viktig att det är svårt att se hur vi skall kunna hantera den utan att bli fullständigt överväldigade, och bara ge upp i pur utmattning. Det bäddar skrämmande snabbt för en uppgivenhet vi inte är betjänta av.
Och visst gör jag mina små nedslag i världsförbättringsbranschen, men speciellt konsekvent blir det ju inte.....
Men kanske det ändå är bättre, eller kanske t.o.m. ett riktigt rimligt alternativ. Vi har så bråttom, vill se så snabba resultat med en gång så att vi tenderar att förkasta, eller inte ens lägga märke till de små förändringar som sker i det tysta och som så småningom kanske kan bli som små bäckar vilka samlas till en stor flod. Den lilla bäcken är inte mycket att skryta med, men utan alla de små bäckarna blir det ju ingen flod....
Tage Danielsson skrev för länge sedan:
En droppe droppad i livets älv
har inte kraft att flyta själv
men det ställs ett krav på varenda droppe
om hjälp att hålla de andra oppe!
Kan vi bara hålla det för ögonen, och minnas att alla våra små insatser tillsammans är mycket bättre än inga alls, får i alla fall jag kraft att inte ge upp och resignera inför det övermäktigt stora uppdraget. Varje liten sak jag gör, varje ekologiskt äpple jag köper spelar roll. Och det tas inte ut, det omintetgörs inte, det blir inte meningslöst för att inte alla äpplen jag äter är kravmärkta.
Så håll ut. Fortsätta kämpa i det lilla. Vi spelar roll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar