Gnäll.

Får man gnälla?
Jasså, helst inte?

Men jag tror nog jag passar på och gör det ändå.

Som ni vet finns det olika plågor i livet.
Jag är tack och lov förskonad från de allra flesta.

Men vi har alla våra små beskärda delar.
Nu vill jag beklaga mig över något så trivialt som självsprickor i hälarna.
Inte livsfarligt på något sätt. Men ont.
Och svårt att gå när man hela tiden tassar på tå.
Jättetråkigt.
Jag har bestämt en salva och något slags specialplåster i kökslådan.
Får väl pyssla lite med mig själv då.

Är nog gräsligt bortskämd egentligen. Med att kroppen bara går. Och inte klagar.
Fast nu vill jag bli av med de där dumma sprickorna!