Är fortfarande tveksam till om jag gjorde rätt som tackade nej till möjligheten att arbeta som citydiakon i Södertälje , men chansen att prova på att jobba som läkare igen bara MÅSTE jag ta, annars kanske jag ångrat mig resten av mitt liv. På något plan är detta ytterligare en bekräftelse på min vandring i livet: från botten till ännu mera botten. Och samtidigt är det för mig en sådan nåd och yttersta bekräftelse av Guds vilja. Vi blir inte större och tjusigare, utan mindre och mindre och alltmer beroende av Gud och hans nåd. Nu jobbar jag som den minste och mest anspråkslöse av Guds medarbetare inom den psykiatriska sjukvården. Min plats är fast men som ett negativt undantag: jag är den ende tillsvidareanställde underläkaren på kliniken!!! Min ST (specialistutbildningstjänst) har jag varit tvungen att avstå från , men min tillsvidaretjänst som lägsta möjliga läkare har jag fått behålla. Kanske öppnar sig nya möjligheter framöver, kanske (och jag är benägen att tro det) använder Gud sig av oss (av mig) som vågar stå kvar på botten i dagens framgångsfixerade samhälle, för att visa på sitt alternativ till den mänskliga värderingsgrund som vi anser gäller.
3 kommentarer:
Att Du distanserar Dig från framgångsfixeringen i vår rådande tidsanda ger Dig all heder och ära. Kanske inte hos de framgångsfixerade själva, men hos oss andra som av varierande anledningar, i såväl teori som praktik, distanserat oss på samma sätt. Naturligtvis finns det andra livsvärden än att alltid ligga i främsta linjen ifråga om karriär och framgång. Även många av våra kristna bröder och systrar borde emellanåt påminnas om detta och uppmanas att läsa Nya Testamentet litet oftare och litet mer uppmärksamt.
Man skall väl aldrig säga aldrig, i dessa skakiga tider, men min kvalificerade förmodan är att Du som läkare aldrig kommer att sakna försörjning. Och den djupa meningen med det arbete Du utför kommer säkert att framgå för Dig, i dialogen med Gud och i dialogen med människor! / Thomas
Glad att du diktat ett till inlägg, jag har som väntat på det! Och jag tycker inte att du ska sätta ett värde i att "bli något" vilket du inte verkar göra heller... men jag kan inte låta bli att se ett MEN i ditt inlägg.
/Marcus
MENet är väl i så fall snarare ett uttryck för en kännedom om "världens mått" i frågan. Jag tycker att saken är värd att lyfta och diskutera just därför att det inte är så himla självklart och enkelt. Kanske spelar det också in att jag är betydligt äldre än vad du är. Med åren tror jag man blir alltmer medveten om svårigheterna med att hålla en linje på "kollisionskurs" med etablerade värderingar. Men också på det klara med hur viktigt det är att vi gamla "förstenade idealister" inte resignerar och överlåter all radikalitet till "de unga hetsporrarna"
Skicka en kommentar