........så går ett år, ett från vår tid. Och kommer inte mer.
Augusti 2013. Var tar tiden vägen?
Kanske kan semestern få vara eftertankens tid. Den tid då man har utrymme i kalendern att summera det år som gått. Att ha möjlighet att något lite reflektera över den väg man vandrat. Och den som kanske ligger framför en. Om Gud så vill.
Som läkare på öppenvårdsmottagningen, diakon på Fryshuset och egen företagare i handlednings- och föredragsbranschen har jag inga problem att fylla mina vardagar. Och stundom helger och nätter likaväl.
Men jag klagar absolut inte. Det är fullkomligt självvalt och självförvållat. Det är så här jag vill ha det. Men den bleka ambitionen, eller önskan kanske man skall kalla det, att också hinna formulera sig i skrift kommer väl lite i bakvatten....... eller är allt detta andra kanske sätt att smita undan?
Att slippa tänka efter fritt, utan mera formulera sig efter det uppdrag någon annan givit mig? På beställning liksom. Slipper man ta fullt ansvar för sina ord då? Om någon annan bett om dem.......?
Kanske, kanske inte.
Patricia Tudor Sandahl skriver om "den tredje åldern". Den mellan femtio och sjuttio, när barnen är stora nog att inte behöva passning och service hela tiden, medan man ännu är förhållandevis pigg och rörlig, och då man äntligen börjat tjäna lite mer pengar. Guldåldern. Skulle man också kunna säga.
Och visst känns det lite så. Fri att leva sitt eget liv, på egna villkor, efter egna förutsättningar.
Det är min tid nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar