Livet vänder åter. Man märker inte riktigt när det sker.
Funderar över förväntningar på oss, de andra har, och de vi har själva.
Hon som gifte sig tidigt, fick tre barn men nu är ensam och försöker hitta nya vägar.
Hon uttrycker att hon trodde det var så man ”skulle göra” . Gifta sig och få barn.
Jag som aldrig förväntade mig en relation, (var för utanför, för udda) hittade någon långt innan mina planer om att bli ”provinsialläkare i Norrland med boxer och folka” hann bli verklighet. Vi gifte oss utan annan orsak än att ” säkrare än så här blir vi aldrig”....
Det kom ett barn några år senare, det var roligt, det hörde till, och sedan dök det upp ett till. Helt oförhappandes och oplanerat.
Mycket hände sedan.
Mitt liv har inte varit så planerat. Eller ”uppstyrt” tror jag det heter.
Det har mest hänt.
På ont och om gott.
Visst tror jag drömmar och planer är bra. De ger oss ett mål, för oss framåt. Men så händer något helt annat, vägen svänger, och vi står inför ett landskap vi aldrig tänkt oss komma till.
Vi tror våra drömmar, våra planer gått förlorade, försvunnit i intet.
Men sakta visar det sig att de överlevt. De finns kvar. De har bara ändrat skepnad. Kanske anpassat sig Till det nya nya landskapet .
Och sakta, utan att vi förstår hur det sker, hittar vi, trots allt, nya, eller är faktisk samma gamla?, stigar att vandra.
Och livet vänder åter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar