De två senaste dygnen har varit svåra.
Kan inte minnas att jag kände mig så söndersliten i själen, ens under den svartaste depressionen.
Just trasig, sliten strimlor, kände jag mig då. Så skör, som ett sönderslaget fönster, och den känslan finns nu också. Men den varierar mer över tid . Vissa stunder helt tillintetgjord,uppgiven och förtvivlad, så en stund senare, fotfäste igen, i mitt vanliga, lite tråkiga jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar