En dag skall vi alla dö. Men alla andra dagar skall vi leva

 Mmm, en dag skall vi alla dö. Men alla andra dagar skall vi leva. Nu går den sentensen på repeat i min hjärna. Om och om igen. Och så har det ju alltid varit. En tendens till loopar som upprepar sin formulering i min tankevärld. Eller musik. Eller ännu värre, när jag försöker springa och jag räknar och räknar, men aldrig får till en talföljd på riktigt. Kommer av mig, börjar om, hoppar över siffror, men de fortsätter forsa fram genom hjärnan, helt utanför min kontroll.

Vaknade före 6 i morse.Lyssnat på en deckare på ljudbok hela förmiddagen. Nu är klockan kvart i tolv och jag måste börja ta hand om verkligheten. Mitt liv och min tillvaro. Kan inte fly undan i en fiktiv värld, där det inte är jag som drabbas. 

Hjärtklappning, men ännu inga ångestbrännande känslor i armarna…

Jag hoppas och ber att min Fluoxetin gör nytta.

Vi åker in till stan idag. Jag skall duscha och sedan äter vi middag hos mamma. Jag får verkligen försöka….kan ju inte hålla avstånd i all evighet. Hon vill ju väl, på sitt sätt, även om jag inte riktigt orkar med henne just nu. Men ett djupt andetag, så kör vi.

Sedan skall jag till hudmottagningen imorgon, och inspekterar alla de små födelsemärken jag har på min kropp. För att se om det finns några fler potentiella melanom. Och prata med dem om irritationen från häftan. Och om det är så himla nödvändigt att fortsätta med den. Fint ärr bak i rumpan bryr jag mig inte om.

Sedan har han ju lovat att ringa. Farbrordoktorn, om eventuell behandling. Men jag tänker att de kanske inte fått MR-svaret ännu….och då tar det ännu längre tid. Jag tror jag blir galen!

KL 20:47

Nå, MR-svaret har kommit, så de kan ta det i beaktande imorgon. Men jag vågar inte läsa det. 

Jag behöver inte veta att jag har hjärnmetastaser inför natten. Det kan vi ta imorgon om det är så. 

Vi har varit hos mamma på middag, god mat och  riktigt trevligt. Vi ansträngde oss nog båda två för att det skulle bli bra. Nu hemma igen, lite nyheter och en deckare, innan det blir dubbel sömnmedicinering (Imovane+ Propavan) ikväll. Orkar verkligen inte vakna i ottan och ligga och grubbla.

Imorgon är det först besök på hudonkologen, för att gå igenom min hud och se så jag inte har några fler misstänkta melanom som ligger och pyr, och sedan skall han ringa, gubben.

Jag tar bilen in till NKS, att behöva ta samtalet med honom när jag sitter på bussen är uteslutet.

Jag vill verkligen få något slags behandling mot det här snart!!