Att tolka information

240702

Än så länge mår jag ju rätt bra. Så jag tröttnade på att ”hänga” i stan och invänta biverkningar. I eftermiddags packade vi lilla bilen full med hund, oss själva, och som vanligt, tusen pryttlar. 

Så fort hon kommit i land visade Saga att hon är en äkta springer spaniel; hon badade fyra gånger på fem minuter, och var uppe på bryggan bland våra väskor och kassar och skakade av sig vattnet däremellan. Men en mycket lycklig hund var det. 

Sedan har hon lufsat runt på tomten och inne i huset, lite missnöjd med att hon inte får gå upp i sängarna eller soffan (eftersom hon fortfarande är väldigt blöt), men ändå på det stora hela tillfreds med tillvaron. Ornö är verkligen ett hundparadis av rang. Bara det att man inte behöver ha dem kopplade på tomten är ju så skönt, såväl för hunden som för husse och matte.

Nu är hon och Lella på promenad på området, så hon kommer väl hem ännu blötare än hon gick iväg (finns ju både bäck och sjö i närheten, förutom det allestädes närvarande havet…) men jag har lagt fram både handdukar och en hårtork strategiskt placerade innanför ytterdörren.

Så vi får väl ta en dust när hon kommer in…….

Nu är klockan 20 i nio och jag är faktiskt ganska trött. Det vore inte helt fel att få gå och lägga sig, men jag skall ju vara uppe till tio för att hålla ordning på mina mediciner. Och sedan sover jag länge på morgonen. Många timmar i sängen blir det, men man skall väl ändå inte klaga.

Bättre att kunna sova än att ligga och vrida sig i sängen timme ut och timme in. Jag har ju faktiskt erfarenhet av det också, även om det är många år sedan det inträffade på någon mer regelbunden basis. Men blotta det faktum att jag under en lång period tog såväl 50 mg Propavan som 10 mg Nitrazepam till natten gör ju att man blir lite mörkrädd. Konstigt nog hade jag ju inte några som helst problem med att avsluta medicineringen när jag väl mådde bättre. Likadant var det med Imovane, inte heller det har jag haft några problem att sätta ut. Jag tror faktiskt att min beroendepotential är ganska låg, trots att jag ibland undrat över om vi inte dricker väl mycket alkohol. Även det har ju visat sig vara ganska oproblematiskt att avstå från när jag nu senaste månaderna prioriterat att låta min lever bryta ner andra saker (läkemedel), så nej, någon större risk för beroendesjukdom har jag nog inte. Och det får man väl vara tacksam för. I den allmänna kalabaliken.

Jag pratade med kontaktsjuksköterskan idag och konstaterade nästan lite förvånad att jag fortfarande betraktar mig själv som en ovanligt frisk, och fysiskt robust, person. Märkligt vilken stark självbild det är. Jag fick svar på de prover som togs igår och samtliga, utom LD, hade återgått till de utmärkta värden jag hade innan jag påbörjade medicineringen. Å andra sidan var inte LD ”perfekt” då heller, utan på gränsen till högt och har successivt stigit vid varje provtagning sedan dess. Jag har försökt få besked om vad det innebär, eller snarare hur man tolkar det, men har svårt att få annat än svävande svar. LD är ospecifikt indicerande vävnadsskada, och kan tas tex vid hjärtinfarkt (man gjorde det tills det kom bättre prover som troponin tex), men används tydligen också för att påvisa ”tumörbörda”. Nu lät det på sjuksköterskan som att 4,3 (som jag har) är en ganska måttlig förhöjning och kanske inget som visar annat än cellsönderfall, vilket ju i och för sig (enligt min egen fundering) ju skulle kunna hänga samman med att jag tar mediciner som skulle kunna/förväntas åstadkomma det. Men det vore trevligt att få det bekräftat från någon som vet varför man alls tar provet. Jag har ju en grundläggande princip att aldrig ta blodprover som jag inte vet vad jag skall använda till/hur jag skall tolka, och jag förutsätter att alla doktorer gör likadant. Så något vill de ju veta genom att ta LD, men jag förstår inte riktigt vad det är mått på.

Sjuksköterskan skulle prata med doktorn och återkomma till mig när hon har något slags svar.

Så nu väntar jag på det. Nej inte ikväll naturligtvis, men kanske under morgondagen. Denna väntan, väntan och väntan. Medan de fattiga dagar jag har kvar av mitt liv rinner förbi.