240726
Härliga dagar på Ornö med E och H. Vi har virkat till Skrutten. E är så stolt och glad,det riktigt strålar om honom, och han pratar med sin lille son i magen. Det är så gott att se honom.
Vi åkte in och besökte NKS igen, träffade drHH som mest hade lugnande besked att ge. Vad gäller återfallsrisk hänvisade hon dock till prognosverktyget, och jag har nu här hemmavid fyllt i det. Ja, så jävla hoppfullt är det väl ändå inte…..alla parametrar beaktade har jag cirka 50% chans att överleva det här. Och 50% risk att dö av melanomet inom tio år. Bra eller dåligt, tja, för 20 år sedan var det 0% chans att överleva och 100% risk att dö av det. Nu finns det ju i alla fall något slags hopp….även om det inte är så stort. Många andra cancerformer är det ju numera rätt hyfsade chanser på, men det här är verkligen ett vågspel. Å andra sidan får man väl se det som en tydlig uppmaning att ta vara på den tid jag får. Och ingen lever ju för evigt så det kanske är bra att passa på att leva nu och inte skjuta upp saker till framtiden. För framtiden vet vi ju ingenting om.
Igår åkte vi ned till Frillesås. Lella körde Os bil och jag körde vår med mamma och Saga. Det gick bra trots att jag ökat medicindosen i onsdags kväll. Inga ökade biverkningar än. Men ont i lederna har jag, och det blir nog ett besök till apoteket i Åsa för att köpa ett nytt handledsskydd. Det stadgar faktiskt ganska bra, trots allt. Men behöver ju tvättas alltemellanåt. Så jag behöver ett att byta med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar