En utmätt tid, är det det jag har nu? Eller är det kanske det vi alla har, hela tiden. Fast vi inte vet hur stort måttet är. Hur långt eller kort. Hur som helst är argumentet: ” det kan vi göra sedan” inte något som biter på mig. Jag kanske inte har något sedan. Jag har bestämt mig för att åka på min tågluff. Till slut sade jag till Lella att jag åker ensam om han inte vill följa med. Av någon anledning blir han ju så missmodig av att jag vill resa. I förväg. Sedan brukar det bli rätt bra bara vi är iväg. Men tågluff verkar vara extra svårt. Han vill hellre flyga någonstans, och stanna där. Medan jag tycker själva resan är ett äventyr.
Hur som verkar det som om han åker med mig nu i alla fall. Eller åtminstone provar, så får han väl åka hem om det blir för hemskt. Vi har varit och köpt ett par byxor åt honom idag.Ett par lättare, mer snabbtorkande, som man förhoppningsvis kan tvätta på ett hotellrum.
Och jag försöker planera, så gott det går. Ha en plan, utan att binda upp oss för mycket i förväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar