Martyrium.

Uppdrag vittnesbörd.
Den som "lämnat far, eller barn eller hem för min och för evangeliets skull" säger Jesus (Matt 19:29).
Och Klemens av Alexandria tillägger att man kan "möta martyriet helt enkelt genom att leva på ett annat sätt än mängden", genom att "av kärlek till Herren följa evangeliets lag".
Leva hela livet som ett vittnesbörd, att "vara ett tecken" på Guds barmhärtighet. Det är en utmaning som heter duga. Att en gång få dö den våldsamma kroppsliga martyrdöden och sedan leva i ära och berömmelse i människors tankar och minnen, vad är det jämfört med att dagligen dö den sociala döden? Att fortsätta leva dag efter dag i förakt och smärta, i ensamhet , utsatthet och förföljelse.
Hur många martyrer har det inte funnits genom historien?
Hur många martyrer lever inte ännu idag över hela vår jord?
Var och en av oss är kallade till detta martyrium. Det behöver inte vara stort och märkvärdigt, inte ens särskilt spektakulärt. Det kan röra sig om återkommande nålstick snarare än stora spjut. Det kan handla om att våga stå upp för sin tro i samtalet på fikarasten på jobbet, om att våga stiga av den finansiellt lukrativa men etiskt tveksamma verksamhet man arbetar i. Att stå ut med familjens gliringar för att man läser sin bibel ,att avstå något av egen bekvämlighet och vinning för en medmänniskas skull. Att i ord och handling konkret visa att ens tro får praktiska konsekvenser i det dagliga livet, även om det kostar en del för en själv. Det är bära vittnesbörd, ett martyrium. Det är att "vara ett tecken".