Så tillfrisknade jag.
Åtminstone formellt, och återgick till yrkesverksamheten, trots en direkt störande hosta.
Hur kommer det sig att man har dåligt samvete om man är "hemma och latar sig" i precis samma predikament som man har dåligt samvete för att man "sprider sina fullkomligt vidriga smittämnen" över sin omgivning?
Detta är en övertydlig definition på en dysfunktionellt stort "överjag".
Hur jag än vänder mig har jag ändan bak, och lyckas skaffa mig dåligt samvete för att jag inte är perfekt! (dvs frisk, arbetsför, glad, trevlig, vänlig och garanterat smittfri!!)
Nåväl, det är inte så mycket att göra åt nu, utan det gäller att "gilla läget" .
Och det gör jag väl. Dagarna svischar förbi med oanad hastighet och jag hinner inte med hälften av vad jag tänkt mig. Men man kan ju inte skylla det för att vara långtråkigt i alla fall.......
Och bara det är väl en stor fördel?
Det är verkligen inte alla som är så lyckligt lottade att de har ett (eller i mitt fall TVÅ) jobb som förmår absorbera en så mycket att man glömmer tid och rum. Även om det sedan verkligen kan bli lite "för mycket av det goda" ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar