Smutskastning?!?

　
Idag är jag lite betryckt.

Har just varit på "hearing" i Bollmoradalens församlingscentrum.
Det ställdes frågor till representanter för de olika nomineringsgrupperna inför kyrkovalet.
Jag tyckte att Irene Pierazzi från socialdemokraterna och Marianne Kronberg från moderaterna båda gjorde väldigt bra ifrån sig. Kloka kvinnor.

Jag tycker vi behöver folk som dem i Svenska Kyrkan. Vad jag inte förstår är varför jag inte kan få rösta på dem.
De båda har ju valt att ställa sig på varsin (partipolitiskt bunden) lista. Det gör att det är tekniskt omöjligt att rösta på dem bägge. Jag måste välja endera.
På köpet får jag hennes alla "lojala partibröder och –systrar", av vilka många jag aldrig sett röken i kyrkan.
Så antingen röstar jag på Irene, och några till av de kloka och förnuftiga socialdemokrater som finns på Tyresösossarnas lista, och får en radda ointresserade men partiideologiskt lojala sossar "som bonus", eller också röstar jag på Marianne och hennes likaledes vettiga partikamrater, men gynnar också en del avdankade och ganska sorgliga moderater jag inte alls vill ha i kyrkofullmäktige. Även om jag "kryssar" för mina favoriter, läggs min röst också på nomineringsgruppen.

Samma problem uppstår naturligtvis om jag istället väljer att lägga min röst på det partipolitiskt obundna Framtidens Kyrka. Hos denna "spretiga samling av (parti-)politiska "vildar"", finns det också kandidater jag har förtroende för, och sådana jag tror vi skulle klara oss utan i församlingens beslutande organ. Men också här tvingas jag välja en grupp (och välja bort de andra) samtidigt som jag kryssar för de kandidater jag vill skall styra min församling.
Om vi alla kunde enas om en enda nomineringslista skulle detta bekymmer inte uppstå!


Snälla Irene, snälla Marianne, snälla alla andra moderater, socialdemokrater, miljöpartister och andra partipolitiskt bundna och lojala kyrkovalskandidater:
Om ni alla kunde ställa er på samma lista, skulle jag, och alla andra medlemmar, få rösta på vilka vi vill av er!
Då skulle vi ha sann valfrihet. Och sann demokrati.

För mig har Framtidens Kyrka, som förening eller nomineringslista, inget som helst egenvärde. Det enda värdet den har är att den är ett alternativ till partilojalitet och bundenhet. I Tyresö församling det enda alternativet! Jag skulle vilken sekund som helst börja arbeta för att lägga ned denna förening och nomineringslista, bara vi kunde samarbeta för ett bättre gemensamt alternativ. Ett där vi alla kunde vara med och välja, och väljas, oavsett vad vi annars har för preferenser och lojaliteter.

Det som förenar oss i Framtidens Kyrka är att vi inte tror på det partipolitiska systemet i Svenska Kyrkans styrelseorgan. Vi tror att det skapar osunda bindningar, allianser och lojaliteter vilka leder till felbedömningar och "hålla-varandra-om-ryggen-politik" som är till men för kyrkan och församlingen. Vi som medlemmar i föreningen Framtidens Kyrka har många olika åsikter och funderingar men vi diskuterar dem gemensamt i en anda av öppenhet och tolerans. Vi behöver inte "rätta in oss i ledet". Vi är fria och ansvarstagande människor som får tänka själva.
Men vi är också en demokratiskt organisation, där vi efter en öppen debatt rättar oss efter majoritetens beslut.

När därför föreningen Framtidens Kyrka väljer, att i samband med kampanjen inför kyrkovalet, visa på några av de negativa bieffekterna av det partipolitiska samarbetet mellan moderater och socialdemokrater, (där alltså en del tjänster och gentjänster måste utbytas, och där egna ställningstaganden får stå tillbaka för lojalitet med partigruppen och deras allierade), kan man som enskild medlem i FRK möjligen tycka att detta är en beklaglig strategi, och det är inte heller alla medlemmar i FRK som helt står bakom den.
Personligen har jag t.ex. själv under de gångna åren arbetat intensivt för att tona ned kritiken av de andra nomineringsgrupperna och i stället lyfta det goda arbete vi vill ställa oss bakom. Hade vi varit fler med denna inriktning i föreningen hade säkert inte kritiken varit så framträdande. Hade tex Irene Pierazzi och Marianne Kronberg, och andra goda krafter från deras respektive nomineringsgrupper, istället för att bekämpa oss som inte är villiga att rätta in oss i partipolitikens ledband, förenat sig med oss, hade säkert det sätt på vilket kampanjen bedrivits sett helt annorlunda ut. Vi behöver fler kloka människor i Framtidens Kyrka!

　
Det som mot bakgrund av detta idag känns extra tråkigt, och alltså gör mig lite betryckt, är att när jag försöker framföra denna synpunkt till nämnda damer, blir jag av Irene Pierazzi anklagad för att ställa mig bakom det hon med ett mycket otrevligt tonfall kallar "smutskastning"! Det har verkligen aldrig varit min avsikt. Och även om jag själv hör till "duvorna" som hellre slätar över än tar strid i dessa frågor, kan man kanske fråga sig om "smutsen" är det som andra människor beskriver som den osminkade sanningen? I så fall bör man nog också fundera över hur denna "smuts" har uppstått, och varför inte man inte vill ta ansvar för den i en öppen debatt utan i stället för att bemöta sakargument använder sådana metoder som att anklaga andra för "smutskastning".


Jag tror och hoppas fortfarande på en gemensam nomineringslista, där också socialdemokrater och moderater (och miljöpartister) kan förenas med oss andra, partipolitiskt engagerade eller ej, för gemensamt arbete för församlingens bästa. En lista där de bästa och mest engagerade kandidaterna kan bli valda oavsett andra lojaliteter än den med Kristus och med den Svenska Kyrkan. Och ber verkligen Irene Pierazzi och Marianne Kronberg att tänka över varför deras partipolitiska engagemang i respektive parti är så väldigt väsentligt för dem. När ni kommit fram till det får ni gärna höra av er. Jag undrar verkligen. För jag förstår det inte!