Våra stora kristna högtider: jul, påsk, kristi himmelsfärd och pingst har ju var och en sin tydligt angivna dag i vårt kyrkoår. Julen firas på juldagen, påsken på påskdagen i våra gudstjänster.
I Sverige (och kanske på andra håll) finns dock en tendens att inleda firandet redan på "aftonen", dvs kvällen före. Jag har förstått det så att eftersom "helgen" inträder redan från helgsmålet (=söndagens första vesper) vid 18-tiden på kvällen dygnet innan, har man påbörjat firandet från denna tidpunkt. Lite prematurt kan man tycka, att i hemmen börja fira Jesu födelse, eller uppståndelse, innan det egentligen inträffat, men vi vet ju vad som händer, så det kanske får ursäktas oss att vi i glädjen och ivern har lite svårt att vänta ända till tolvslaget på natten.
Således kan jag motivera att jag firar påskafton och julafton med festligheter, och önskar vänner och bekanta "Glad Påsk" respektive "God Jul" cirka 6 timmar innan det egentligen är tillämpligt. Det finns , för mig tillräcklig, teoretisk och traditionell bakgrund att göra detta avsteg från grundprincipen (högtiden firas på sin rätta dag).
Att sedan flytta detta firande, och önskande, allt tidigare har jag svårare att förstå. Julen kanske inte är så allvarligt, men när det handlar om påsken riskerar en stor och grundläggande del av påskens budskap och innebörd gå förlorad om vi lite lättvindligt "hoppar över" Jesu lidande och död, och omedelbart skyndar vidare att glädja oss över uppståndelsen.
Det är plågan och nederlaget som gör glädjen desto större. Det senare kommer inte utan det förra.
Så därför vägrar jag idogt, att respondera när mina vänner på facebook och annorstädes vänligt hälsar mig med ett "Glad påsk" redan från skärtorsdagen". Jag kan "gilla" att de tänker i dessa banor, men kommer själv inte önska någon Glad Påsk förrän jag samtidigt kan säga "Kristus är uppstånden. Ja, han är sannerligen uppstånden!". Och dit är det ännu ganska många timmar......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar