"Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig. Jag gläds åt svaghet, förolämpningar, svårigheter, förföljelser och nöd när det är för Kristi skull. Ty när jag är svag, då är jag stark".
1 Kor 12
Paradoxalt? Eller strikt logiskt?
När jag vågar konfronteras med min egen svaghet, min sårbarhet och mina tillkortakommanden, nog är det då, och först då, som jag verkligen når den insikt och styrka som möjligen skulle kunna hjälpa mig att bemästra den.
Så länge jag inbillar mig att jag själv rår på situationen, kan styra, domdera och ställa, blundar jag för livets realiteter och blir ett lätt rov för mina egna inbillningar. Önskedrömmar kan vara farliga saker. Om de hindrar oss att se den verklighet vi behöver ta itu med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar