Benefit of the doubt

The benefit of the doubt

Eller osäkerheten som arbetsmetod.

Ingen av oss vet någonting med absolut säkerhet.  Så är det, med absolut säkerhet ;-)

Och alla försök att intala oss själva, eller varandra, något annat, är ren och skär lögn.

Möjligen trygghetsskapande, vänligt menande, stabiliserande och betryggande. Men lögn.

Vi vet INGENTING med absolut säkerhet. Utom möjligen då, att vi ingenting vet med absolut säkerhet…..

Kan vi enas om det?

Då har vi en utgångspunkt, så god som någon för att resonera vidare om hur vi kan förhålla oss till, och hantera, vår , och andras verklighet.

Sedan kan vi naturligtvis införa begreppet sannolikhet.  Det kan finnas större eller mindre sannolikhet för att något skall inträffa, ha verklighetsgrund eller vara en  användbarbedömning av en situation.

”Användbar” är också en praktiskt begrepp att laborera med i sammanhanget. Ibland spelar det ingen roll hur ”rätt” man har i en viss fråga, om resten av mänskligheten är överens  om att bränna en på bål för att man hävdar denna synpunkt.  Då eldas man upp, och dör, med sin sanning.

Enligt mitt sätt att se på det finns det alternativa möjligheter att förhålla sig till frågan om ”rätt eller fel”, ”sant eller falskt” – 

Möjligheten att använda sig av ”the benefit och the doubt” eller ”osäkerheten som arbetsmetod”

OM

Min utgångspunkt är att jag , egentligen, inte VET, någonting alls, utan att jag försöker lyssna och förhålla mig till de olika beskrivningar om en specifik situation som jag får del av.  Och sedan försöker väga samman de olika informationskällor jag har och försöker se vad som verkar praktiskt användbart i sammanhanget, för att vi människor skall fungera tillsammans i ett socialt system.  Då, hamnar vi i ett helt annat läge, när vi resonerar om vad som stämmer och vad som inte gör det, vem som har rätt och vem som har fel.  

Man kan inte så noga veta. Och det är egentligen inte det viktigaste.

Det viktigaste är egentligen vilken tolkning av omvärlden, av situationen och vår världsbild som vi kan enas så mycket om att vi människor klarar av att leva tillsammans utan att ständigt hamna i konflikt med varandra.

Konflikt är för det mesta inte bra.  Konflikt hämmar fortskridande och utveckling. Konflikt hindrar harmoni och personlig tillfredställelse.

Konflikter kan föra utvecklingen framåt, men  i så fall genom att man försöker lösa konflikten.

Min utgångspunkt i resonemanget är att vi, du och jag tillsammans försöker hitta en konstruktiv väg att  hantera olika uppfattningar och,  i största möjliga mån,  undvika konflikt.

En konstruktiv syntes, verkar mycket mer användbar än två helt motstridiga antiteser som stångar huvudet blodiga mot varandra….

Och syntesviljan, resonemanget, the benefit of the doubt är sättet att kunna möta din medmänniska på ett lugnt balanserat och helt öppet sätt. Oavsett nästan hur långt isär vi står i sakfrågan.  Om  jag kan avhålla mig från att hävda mitt tolkningsföreträde, min ”rätt” till ”sanningen”, har vi en helt annan ingångspunkt, där den andre ofta både blir beredd att lyssna, som att acceptera mina synpunkter.

Kanske kan vi aldrig bli överens om hur det ”verkligen förhåller sig ”, men med stor sannolikhet har vi förutsättningar att resonera om och hantera våra olika uppfattningar i frågan.  Och kunna leva med våra olikheter, och låta dem berika, snarare än begränsa vår uppfattning av tillvaron.