Corona

Åh Corona, Corona, jag hatar dig Corona!
Och då har jag inte ens blivit sjuk av dig, än. Tror jag.
Men förutom allt annat lidande, elände och krångel detta virus förorsakar mänskligheten detta år, blir man ju helt galet nojig på sina egna små krämpor.  Inte för egen del, jag lever ännu i den något grandiosa (van?)föreställningen att jag har ett så osedvanligt robust immunförsvar att till och med Corona endast skulle drabba mig som en liten fläkt. Eller kanske just det, eftersom jag tror att till och med Corona inte skulle drabba mig med mer än lite ruggighet och snuva, blir jag så in i vassen osäker när jag skall tolka de minimala symtom som ändå drabbar mig.
Ja, jag har hostat lite mer än vanligt senaste dygnen. Men det beror väl på att det är något här på östkusten som blommar och som jag inte tål? Trots mina medicineringsförsök med kortisonsprayet. Det kan ju inte vara något.
Men, det där onda, svullna och röda svalget jag vaknade med i morse. Hur skall jag bortförklara det? Så har jag det inte som vanligt.....bara att tugga i sig: ”symtom på luftvägsinfektion-> stanna hemma”
OK, OK, jag är hemma! Jobbar som vanligt (fast hemifrån) och halsen är bättre, hostan ungefär som i går och i förrgår: finns men inte farlig. Tempen 37,3 imponerar inte på en doktor....
Men det har ju inte blivit sämre, snarare lite bättre. Och det har ju (som vanligt med mina sjukor) knappast märkts alls. Då kan jag väl gå och jobba imorgon?! Eller hur, visst kan jag det, snälla!?!
Sms-ar chefen för att få lite medhåll, och hon uttrycker sina sympatier, MEN säger samtidigt att jag skall följa de instruktioner vi har från sjukvårdsledningen. Så, även om jag kan dem utantill, går jag in på hemsidan och läser: ” två symtomfria dagar hemma innan åter till jobbet....”. Men om man nästan inte hade några symtom då? Måste man ändå vara hemma i två dagar i alla fall?
Åh, jag hatar det här!
Jag kan inte vara hemma. Det är så mycket som blir knasigt, svårt och krångligt på jobbet då. JAG VILL INTE!!
Samtidigt är jag ju vuxen, medicinskt ledningsansvarig, borde vara förnuftig och det hela. Katastrofen som skulle uppstå om jag faktiskt hade (har?) covid-19 och går dit och smittar dem allihop, är ju närmast förstasidesstoff för Expressen.
Och det vill jag inte utsätta oss för.
Så, jag har sagt det förr, lär få säga det igen: en skrävlare biter i gräset.
Men hade det inte varit för denna Corona-noja, hade jag gjort som vanligt: tänkt att: äsch, det går över. Och gått till jobbet i alla fall!