Sista dagen

Fyra veckor är lång tid. Nästan för lång för att vara borta från jobbet och ha semester. Försöka ha semester. Det finns så mycket att göra, så mycket jag vill, och rätt mycket jag borde. Men till syvende och sist blev det inte så mycket gjort. Skall man vara ledsen över det?
Ångerfull? Eller nöja sig med att det är som det är?
Våndas en hel del över att komma tillbaka till jobbet. Undrar hur vi skall få ihop sommaren.
Dagen innan jag skall åter från fyra veckors semester är jag alltså inte alls utvilad, utan orolig, över hur det här skall gå.
Det är klart det går. Det gör det alltid. Men prioriteringarna blir hårdare när tiden inte räcker till.
Patientsamtalen blir  kortare och färre, besluten snabbare och, kanske, på mindre fullständigt underlag.
Jag brukar undra vad jag våndas över. Vi har, trots våra brister, en läkartäthet i den svenska psykiatrin som vi kan vara stolta över. Såväl på många håll ute i världen, som tidigare i vårt eget land, är/var det en oerhörd lyx att bara ha 40 patienter att ta hand om. En ynnest och stor förmån att, kanske, kunna prata med varje patient någon liten stund, varje vecka, Eller åtminstone varannan.
Men så ser inte förväntan ut idag.Idag är såväl patienter, som personal, kollegor, organisation och vårdgrannar, helt inställda på att jag skall ha all tid i världen, just nu, att ägna åt deras fråga, deras problem. Och var och en tycker det är lika viktigt.
Redan nu vet jag att jag har ett antal yttranden att skriva. Berättelser och analyser rörande situationer där saker inträffat som inte gått så bra. Ibland är dessa händelseanalyser viktiga, ja helt nödvändiga, för att vi skall kunna bedriva en god och säker vård i framtiden, men (känns det som) lika ofta är det klagomål på saker där vi inte kunnat göra annorlunda, eller händelser som ligger helt utanför vår kontroll. Detta skrivande tar tid. Mycket tid. Och när personal och patienter vill ha, och behöver, min uppmärksamhet blir det lätt att skrivandet skjuts upp. Och får göras hemma.På kvällar och nätter. Liksom journalgranskning,schemaläggning och allt annat ”administrativt” (och tråkigt😉).
Så nätterna blir långa, och dagarna fyllda, och tröttheten flåsar mig i nacken redan innan jag börjat jobba.....