Min diakonisyn

Diakoni är grekiska och betyder tjänst.

Diakoni är ett förhållningssätt till livet, tillvaron och våra medmänniskor.
Diakoni är det tjänande förhållningssätt som Jesus själv har, det tjänande förhållningssätt som han försöker förmedla till sina lärjungar. Det förhållningssätt som vänder upp och ned på alla gängse värdeskalor. Det förhållningssätt där inte bara den rike och starke räknas, utan det förhållningssätt där de sista skall bli de första, där man har sin styrka i svagheten.
Diakoni är ett sätt att leva, ett sätt att omsätta det kristna kärleksbudskapet i praktisk handling.
Diakoni är en ofrånkomlig konsekvens av att man tar evangeliet på allvar


Diakoni är inte en av kyrkans verksamheter. Det diakonala, det tjänande, förhållningssättet är en grundsyn som skall genomsyra allt vad vi som kyrka företar oss.
Diakoni är något som angår alla kristna, diakoni är inte något som enbart diakoner och diakoniassistenter ägnar sig åt.
Det tjänande förhållningssättet är så centralt och så viktigt i den kristna tron att man avsatt ett särkilt ämbete för att främja det. Man har tillsatt diakonatet.

Diakonatet finns alltså till för att hjälpa kyrkan att behålla det diakonala, det tjänande förhållningssättet i fokus i all sin verksamhet. Vi vet alla hur gärna vi människor drar iväg i och förblindas i vår ambition och välvilja, hur lätt vi faller för maktens och ärans frestelser, också vi kristna. Därför har kyrkan, i sin självkännedom och vishet, utsett speciella diakoner, personer som i sitt ämbete har som främsta uppgift att på olika sätt visa på och hjälpa människor att förverkliga det diakonala och tjänande förhållningssättet i sina liv.

Detta är ett stort, grannlaga och mångfacetterat uppdrag som kan behöva utföras på en mängd olika sätt. I olika sammanhang och med olika metoder, alla specifikt avpassade efter just de omständigheter som råder på en viss plats vid en viss tid. Diakonatets uppdrag kan alltså inte vara statiskt och en gång för alla i detalj definierat, utan behöver med nödvändighet vara flexibelt och kunna anpassas till rådande behov och förhållanden.

Diakonin har dock ett antal gemensamma grundläggande perspektiv vilka förblir oföränderliga:

• Barmhärtighetsperspektivet—diakonin verkar alltid utifrån empati och medkännande med människan i hennes svåra situation. Diakonin har inga färdiga svar, kan aldrig vara dömande, diakonin försöker alltid se och förstå varför en människa hamnat där hon är och hjälpa henne utifrån hennes aktuella livssituation, utan att ta ifrån henne hennes ansvar för denna.

• Utsatthetsperspektivet—diakonin skall ha ett särskilt fokus på ”de mest utsatta”. Det handlar om att identifiera, uppsöka och upprätta, och i församlingens gemenskap inkludera, människor som i det övriga samhället av olika anledningar är marginaliserade och åsidosatta,

• Underifrånperspektivet—diakonin kan inte ha anspråk på att vara expert, den som vet bäst och skall ställa allt till rätta. Diakonin vet att den enskilda människan är den som är bäst skickad att se och bedöma vad hon själv behöver. Diakonin kan aldrig utöva makt eller tvång över människor och kan heller inte användas till att gå maktens och överhetens intressen. Diakonin skall alltid stå på den lilla människans sida och ge röst åt den som inte själv kan uttrycka sig.

• Ömsesidigheten—medvandrarperspektivet. Diakoni handlar aldrig om hjälpverksamhet ”från” någon ”till” någon annan, utan om ett utbyte i ömsesidighet där såväl givandet som mottagandet fyller mänskliga behov värda att beaktas och där rollerna måste få vara flexibla och föränderliga.

Uitfrån denna gemensamma diakonisyn arbetar diakonin för att i handling och ord förkunna evangeliets kärleksfulla och nåderika budskap och förverkliga Guds rike här mitt ibland oss.