”Sälj dig själv!” ”Framhäv dina fördelar!” ” Den som syns är lyckad” ”Tro på att just du har något unikt att bidraga med till världen.”
Att vara svag är ingen ”hit” i dagens samhälle. Vi som av olika anledningar någon gång dragit ett av de kortare stråna i livets lotteri, skall väl åtminstone ha vett att hålla tyst med det. Hålla god min i den trendiga cirkusen och försöka låtsas som om vi är med på tåget.
När vi egentligen inte har en susning. Vi som står där i livets periferi och skrapar försiktigt med foten. Vi som uppenbarligen inte är vare sig unga, vackra eller framgångsrika. Vad vi än försöker ge sken av.
Å andra sidan är vi ganska många. Fast vi inte märks.
Och de flesta av oss kommer någon gång, förr eller senare, själva få göra erfarenheten att ”dra ett kort strå”, i varje fall om vi får leva tillräckligt länge. Och får vi inte det kanske själva döden är ett nog så påtagligt sätt att få prova på tillkortakommanden och motgångar.
Men varför pratar vi inte om det? Varför delar vi inte med oss av våra tillkortakommanden och besvikelser? Varför stoltserar vi bara med våra framgångar och kämpar frenetiskt för att överglänsa varandra? När det finns så mycket att vinna på att våga sårbarheten. Att kunna stå för svagheten och misslyckandena. Att dela de mänskliga villkoren och begränsningarna med varandra. I stället för att förneka dem.
Det innebär ju alls inte att vi skall ge upp och bara sitta och deppa tillsammans för att tycka synd om oss själva. Det handlar i stället om att all den kraft som går åt till att dölja och förneka, för andra och för oss själva, får frigöras för att kunna användas till annat. Sådant som är mer konstruktivt. Genom att inse att vi alla gör våra misstag, att vi alla har våra tillkortakommanden kanske vi kan ha lite större överseende, såväl med våra egna svagheter som med andras. Och våga leva livet lite fullare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar