En ond dröm

Jag vaknar. Den onda drömmen är fortfarande där. Det är ingen dröm. Det är på riktigt.

O och C åt middag här i går.  En fin stund tillsammans, känslosam, men inte jobbig. Jag är så tacksam över barnen. Mina stora pojkar, som ju egentligen inte är barn, utan  medelålders män. Men så fina.

                                                                                                   ❤

Men nu är det en annan dag. Yet another Day. Och vi skall ge oss av till Ornö.