Lördag morgon. En blek sol tittade fram en stund. Känns lite mer rimligt idag. Kanske en kort promenad om vädret håller sig. Utflykt till centrum för att lämna kängor till skomakaren(blixtlåsbyte) och köpa batterier till blodtrycksmätaren. Livet återgår till något slags (fiktiv?) normalitet.
Eller så finns det ingen normalitet, utan en kaotisk virvel av kastande mellan olika öar i tillvaron, helt utan inbördes samband?
Jag som ändå tyckte att mitt liv blivit lite mer helt, och sammanhållet, vad åren gick, tumlar återigen runt som i en tvättmaskins olika turer.
Nåja, det är väl så livet är. Ständigt föränderligt och oförutsägbart.
H och E var på ultraljud i onsdag. Ett knappt två cm långt embryo växer i hennes livmoder. Ett litet lingon. Ett hopp om framtiden. Och mina ögon fylls av tårar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar