Man tror det inte, men dagarna kommer och går precis som om livet vore alldeles som vanlig, och ändå inte.
Blödigheten, lättrördheten och den magnifika tröttheten/utröttbarheten är ny och annorlunda. Och nya sjukvårdsbesök avlöser varandra. Mest varje dag.
Min tillvaro fylls av att vara patient.
En så ovan situation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar