fredag 5 september 2008

Orsak och verkan.

Om det nu är någon som undrar, så har hunden mått bra sedan. Men min madrass är fortfarande på torkning--det är fantastiskt så mycket vatten man kan få in i en sådan där modern bäddmadrass av det lite tjockare slaget!
Eftersom hunden normalt är en tålig krabat som äter de mest motbjudande företeelser utan att blinka, kan man ju ta sig en funderare över vad som åstadkommit denna massiva protest från hans inälvor. Det tog mig ett tag att komma på vad det kunde vara för något. Inget var sönderbitet eller på något sätt åverkat i huset. Och ute på egen hand har han inte varit den senaste veckan. Men så blev jag så godissugen......och kom ihåg att det borde stå en skål med engelsk lakritskonfekt någonstans. Det var rea på enkilospåsar på konsum och jag åt inte upp hela kilot på en gång! Faktiskt fanns det rätt mycket kvar.........Väldigt mycket till och med.
Men det var som sagt upphällt i en skål. Och skålen stod på köksbänken. Eftersom den var tom när jag skulle stilla mitt sötsug, började jag förhöra mig i familjen om vem som nallat mina godisar. Lella förnekar ihärdigt att han skulle vara skyldig, Oskar äter helt enkelt inte lakrits, och fler är vi inte. Eller?

Tror ni att det är livsfarligt för en springer spaniel att äta trekvarts kilo lakrits????
Nej, knappast för han lever ju fortfarande, men det var uppenbart att det inte var någon lämplig föda för en hund. Men sött och gott.......

Sensmoralen av detta: Ställ inte godisskålar framme. Inte ens på höga bänkar. Att skålen inte ligger sönderslagen på golvet är ingen garanti för att det inte varit en hund i den.

Man lär sig varje dag i livet!

1 kommentar:

Anonym sa...

Detta får mig att fundera ytterligare över skillnaderna mellan hunden och katten, våra två mest domesticerade djur. Kan det vara så att hunden lever i så stark symbios - och kanske rentav identifikation - med oss, att den även imiterar våra kostvanor? Katten värjer sig ju instinktivt och med osviklig självbevarelsedrift mot all föda som är otjänlig för just katten. Även mat som är skämd och ofräsch undviker den, till skillnad från hunden, som i likhet med oss kan bli matförgiftad av skämd föda.

Med andra ord, katten väljer bara fräsch och duglig "kattmat" - även om man naturligtvis, liksom ifråga om hunden (och ifråga om oss!!), får ha uppsikt över kvantiteterna.

Ja, djuren upphör aldrig att fascinera och engagera oss! / Thomas