Trettondag.
När de tre stjärntydarna från österns länder beger sig till Jerusalem, är det för att hylla den nyfödde konungen för vilken en alldeles särdeles vackert strålande stjärna tänts på himmelen.
De kommer där, långväga ifrån, med sina dyrbara gåvor och söker sig in i palatsets praktfulla salar och gallerier. Här är maktens centrum. Här andas varje sten, varje pelare, varje guldbroderad vävnad makt, rikedom och herravälde. Det är naturligtvis här den magnifike konungen har blivit född.
Men Herodes ruskar bara tankfullt på huvudet. Ingen son, nej inget spädbarn över huvudtaget, på ganska många år nu. Herodes börjar bli gammal och hans barn är inte längre små. Någon gång i framtiden är det de som skall bli föräldrar, men inte ännu, ännu är de alltför unga.
Så vad menas egentligen med detta konstiga påstående de främmande vise männen kommer med: att en stor kung har blivit född? Nu?!? Han kallar till sig sina egna lärda rådgivare, skrift- och stjärnatydare, och de lägger pannorna i djupa veck och slår sina kloka huvuden ihop.
I Betlehem, säger de, så står det i skriften: från Davids stad skall det utgå en kung och han skall vara större än alla de andra, allsmäktig, underbar i råd, evig härskare. Det är inte småpotatis de gamla bokrullarna utlovar.
Och Herodes funderar. Visst tror han på profetiorna, på Gudsordet som sänts till Israels folk med löftet om Messias, frälsaren. Men han vet också att judarna i alla tider försökt tolka profetiorna, att man hoppats på än den ena, än den andra messianska pretendenten och att det alltid slutat med besvikelse, med förskräckelse och bedrövelse. Den utlovade har inte visat sig kunna leva upp till förväntningarna, har inte varit den rätte när det väl kom till kritan. Det har bara blivit oro i landet, uppror och kalabalik, och vem har tjänat på det i längden? Ingen, absolut ingen. Och framför allt inte den styrande regenten, han som satts att hålla sitt folk lugnt och arbetssamt, för att inte den militära ockupationsmakten skall slå till med ännu hårdare nypor än de allaredan gjort. En ny upprorsmakare, en ny Messias"wannabe" är verkligen inte vad Israels folk behöver. Och absolut inte vad Herodes behöver!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar