Men ok, skall jag skriva en egen ”journal” för att iakttaga och dokumentera förändringar i mitt mående och tillstånd är det väl så här man skall göra. Men blir man gladare av det? Eller bara extremt fokuserad på alla svårigheter som dyker upp.
Skrivit har jag gjort förr, men inte riktigt för att diarieföra mina enskilda små krämpor. Jag har ju tyckt det var enklare och mer konstruktivt att negligera dem…..
Och så sitter jag här…men, nej, jag har inte negligerat det här. Jag visste inte om det. Och visst det finns en massa människor som går och kollar sin hud, för säkerhets skull, och det kunde jag kanske gjort. Nej, troligen inte…..jag har fullt sjå att delta i de screeningprogram som erbjuds. Men det har jag gjort….så, om man skulle erbjudit hudscreening för alla i en viss ålder hade man hittat den här, medan tid var. Nu funkar det inte så, så jag har gått med den för länge.
Nu skall vi säga att jag inte riktigt har klart för mig prognos för folk med min nivå av sjukdom (annat än att det är ”högriskmelanom”, och att metastas aldrig är speciellt bra), men det lät ju på den gamle gubbdoktorn som om han räknade med att jag kommer att dö av det här.
Jag undrar om det finns någon som överlevt melanom med lymfkörtelmetastas?
Nå får väl googla det vad det lider.
Nåväl, i går kväll hade jag feber igen. Ont i kroppen och allmänt eländig. Sov som en stock utan sömnmedel (för andra natten i rad, alltid någon fördel med att vara utmattad) och idag på morgonen är jag ånyo feberfri men har ett blodtryck i skoskaften så jag är alldeles snurrig i pannan.
73/60, kan man verkligen ha det? Och hur kan en människas blodtryck hoppa så mycket?
Tagit det extremt lugnt idag också, ryslig som jag är, men nu är klockan nästan tolv och jag har åtminstone kommit till fåtöljen i storstugan, snarare än sängen, så jag borde väl försöka få på mig lite kläder också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar