(Och sedan kopierar över till bloggen via pages….) Svårt att riktigt ha koll på hur alla servrar och annat hänger ihop. Och mycket irriterande när man förlorar det man just skrivit. Försöker också hitta tillbaka till filen, dvs förstå hur den sparas. Inte helt enkelt, om jag får säga det.
Nåväl, nu kanske jag fått lite koll på hur det funkar….
Hela tanken med dagboken var visst att man skulle dokumentera eventuella biverkningar, och lite hur man mår förövrigt också.
Nu har jag tagit medicinen i två hela dygn, skall strax påbörja det tredje, och jag har varit mycket uppmärksam på eventuella biverkningar.
Det som jag hittills noterat är att det båda dagar ca 2-4 h efter Braftoviintag möjligen kan bli lite udda synupplevelser. Första dagen anade jag som mossgröna upphöjda ringar i asfalten när vi gick till kontaktsjuksköterskan och på det hela taget såg underlaget lite vågigt ut. Igår eftermiddag hade jag samma känsla när vi stannade på en bensinstation, och då tyckte jag också att det fanns missfärgade fält på den mönstrade blus jag hade på mig. Eftersom jag spillt lite på mig vid lunchen några timmar tidigare, men trott jag tagit bort fläcken med vatten, tänkte jag först att det var det jag såg, men det verkade sedan som om det missfärgade fältet flyttade på sig och var på fler ställen. Jag märkte inget konstigt när jag körde bil (ca 20 mil) eller när vi kom fram på tidiga kvällen.
En viss muntorrhet och känslighet i slemhinnorna i munnen har jag också noterat, men är inte säker på att det hänger ihop med kinashämmarna. Muntorrhet är den enda biverkan jag någonsin märkt av Fluoxetin, och det är ju också fortfarande i ett insättningsstadium pga sin långa halveringstid.
För övrigt ingenting än så länge. Man får ju vara tacksam så länge det varar.
Med hur jag mår för övrigt är det lite si och så. Mycket ledsenhet, extremt känslig för olika motgångar och bekymmer, gråter och tänker att jag lika gärna kan dö med en gång….det är tungt, och jag funderar lite på vad som är normal krisreaktion och när den börjar bli överdeterminerad, eller övergå i regelrätt depression. Jag kan tycka att jag haft så mycket motgångar och svårigheter, fått bita i det sura äpplet så många gånger att det borde räcka nu. Men livet är ju inte så. Det är inte rättvist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar