Pendlande temperatur 36,0-38,6, frossa och skakningar, gåshud, myalgier, artralgier, huvudvärk, illamående och kräkningar, yrsel. Det varierade lite över dagen men framåt kvällen var det så besvärligt (och febern 38,6) att jag ringde till heldygnsvården på NKS vilka rekommenderade ett besök på akutmottagning för att utesluta immunpåverkan och infektion.
Så efter nio på kvällen åkte vi ner till Varberg. Lella åkte hem efter ett par timmar men jag var kvar till 02 innan de konstaterat att mitt immunsystem ser ut att vara intakt (åtminstone normala vita). Och inte heller några tecken på infektion att tala om (CRP 10). Jag fick Alvedon och lugnande (?) besked och åkte taxi tillbaka till Frillesås (945.-). Idag på morgonen har jag talat med kontaktsjuksköterskan .Jag skall göra uppehåll med behandlingen i två dygn efter att jag blivit feberfri (36,4 idag på morgonen) och sedan börja på igen. Så tråkigt, jag hade ju hoppats få komma igång med behandling nu och få bukt på ev kvarvarande cancerceller, men kan ju inte heller ha det som det var igår. Inte varje dag.
Kl1846
Varit bättre idag, men extremt trött- och fortfarande frusen och ruggig. Inte direkt frossa, men ”ryser”, och efter en promenad som ”den lilla hundrundan” var jag helt slut och kraschade på sängen igen. Men jag har ätit lite, både blåbärssoppa och lite köttgryta, och några chokladkolor, så nu blir nog det bättre i alla fall. Igår blev det inte så mycket varken mat eller dryck eftersom jag mådde illa och kräktes. Det finns säkert ett inslag av mental besvikelse här också, jag var så helt inställd på att jag skulle klara medicineringen, och bli frisk, och så blev det så här efter bara några dagar. Den besvikelsen är också stor.
På det hela taget blir det många besvikelser…pensionstidens frihet blev fylld av sjukvårdsbesök, oro och tuffa besked, vår resa blev inställd, det bygge jag hoppats på blir knappast av…..allting blev så hemskt mycket annorlunda än jag hade föreställt mig och hoppats på.
Och när jag satt på ”kaffestenen” förut idag med solen över havet och vågorna som rullade in, kändes det väldigt tydligt att jag inte är beredd att lämna detta, än. Jag älskar verkligen den här stranden, friheten, känslan av ro. Jag vill få vara kvar här många år än.
Men nu är mitt första mål att kunna ta behandlingen, så jag får en schysst chans att sitta på stranden med lilla Frost nästa sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar